15 imorgon
Wow, 15 år imorgon. Det har gått fort, jag minns fortfarande när jag var liten och lekte med barbie på sovrumsgolvet eller när jag alltid klädde ut mig till en katt på Halloween. Jag kommer ihåg när jag släpades mot gruset efter en hund på ett bröllop, jag minns att jag hade en katt i Tyskland innan den sprang iväg. Jag minns hur lite jag ville flytta till Chile, och även hur lite jag ville flytta tillbaka till Sverige sedan när jag varit i Chile i 3 år. Nu vet jag att det inte är någon idé att kämpa emot, eftersom jag vet att det kommer ske oavsett vad. Jag saknar Sverige nu, men jag kommer sakna Kina när jag flyttar hem igen.
Jag minns när mina föräldrar försökte lura i mig att det var jultomten som kommit till oss på julafton i Chile. Det var min farbror. Han var klädd i den varma jultomtsjackan och badshorts, eftersom i Chile är årstiderna omvända. Sommar där är vinter i Sverige. Jag kommer ihåg att jag kände igen honom på grund av tårna eftersom han var barfota och min syster kände igen hans näsa. Jag minns när vi satt hemma hos mormor och morfar och tomten kom och knackade på fönstret. Vi alla blev livrädda.
Jag minns när en fågel flög in på övervåningen till farmor och farfars hus. När farmor såg det själv fick hon ringa på farfar att få ut fågeln och han åkte hem från jobbet för att hjälpa oss.
Jag minns inte så mycket från när jag var jätte liten. Men det min mamma och pappa pratar om ibland är att när dom gifte sig, då jag var cirka 2 år, så sjöng jag vårat nya efternamn högt till alla i kyrkan. Jag kommer även ihåg att dom sagt att jag åt mycket när jag var liten, vilket inte har ändrats så mycket genom tiderna. Har någon passion för mat.
Jag har uppfyllt mycket av mina drömmar, och jag är fortfarande bara 15. Jag ångrar ingenting i mitt liv, allt har varit en bra upplevelse. Även jordbävningen. Visst, den var hemsk, men man lär sig ändå. Skillnaderna mellan fattigdom i Chile och Kina är ingenting mellan skillnaderna i Sverige. Man kan tro att det är stor skillnad mellan dom olika klasserna i Sverige, men i Chile ser man folk bo i ett plåt skjul, ingen lampa, inga möbler. Bara plåt. Dom bor i små kolonier tätt intill varandra, och när vintern närmar sig så får dom kämpa för att kunna överleva. Här i Kina river dom ner hus för dom fattiga som bott där i flera år bara för att göra plats för “riktiga” hus för dom rikare eller dom som har råd med hus. Dom fattiga får flytta och hitta någon annan stans att bo. Det är svårt att se kontrasterna mellan fattigdom och rikedom om man inte sett det med sina egna ögon.
Jag har väntat på denna dag för att kunna ta moppe kort i Sverige, men det behöver jag inte nu. Jag kan åka vespa i området. Dock är det 18-års gräns i Kina, men inte i området. Skulle ändå inte våga åka utanför den lilla muren.
Jag är nöjd med mitt liv, och ska göra det bästa av det i framtiden. Kanske fortsätter jag flytta runt var 3:e år, kanske blir jag bosatt på ett och samma ställe de kommande 20 åren. Man vet inte, men jag har mina drömmar och ska fortfarande följa dom.
